I ett uppseendeväckande amerikanskt rättsfall rörande sexualbrott mot barn gjorde den åtalade mannen ett utspel som både chockad och förvånat människor världen över. Gene R. Morrill, 57 år gammal, påstod som ett försvar för sitt beteende att han som barn blivit sexuellt utnyttjad av den amerikanska populärmytologiska varelsen Bigfoot. Som vi tidigare skrivit här på Svensk sexualpolitik idag är abused/abuser-hypotesen en modern myt men detta är första gången två lika fantasifulla myter blandats i ett fall.
Internationellt har forskare tydligt vederlagt myten om abused/abuser-hypotesen, men också bevisat att sexualbrottslingar som förekommer i en terapeutisk miljö där denna myten är sedd som en sanning är mycket benägna att ljuga om sin bakgrund. I Sverige tror vi iofs inte på Bigfoot men det lika stora fantasifostret abused/abuser-hypotesen verkar förhärskande i vårt lands mycket primitivaterapeutiska klimat (i förhållande till internationell forskning om ämnet).
Den internationellt kända forskaren Jay R. Feierman (redaktör till den definitiva boken Pedophilia: Biosocial Dimensions) säger såhär om abused/abuser-hypotesen (eller bigfootmyten som vi numera vill kalla den för):
The “abused/abuser hypothesis,” which perhaps should be renamed “the master’s myth” because of its uncritical acceptance by so many master’s level psychotherapists, is an example of a learning theory model gone awry. The best one can say about the abused/abuser hypothesis is as follows: Having been sexually abused as a child is neither a necessary nor a sufficent determinant of a previously sexual abused child’s becoming an adult sexual abuser of children. Nevertheless, there appears to be a weak correlation between being sexually abused as a child and again as an adult. No casual relationship can be concluded from a mere correlation, however (Garland & Dougher 1990). Most of the myriad adult psychopathologies attributed to the sequelae of previous childhood sexual contact with an adult are without scientific bases.”
Gene R. Morrill åtalades och fälldes för:
“Morrill was convicted of five counts of attempting to take indecent liberties with a child, five counts of using electronic equipment to solicit a juvenile and 10 counts of reproducing child pornography.”
Han åkte fast när han chattade med poliser som utgav sig för att vara en 13-årig pojke till vilken Morrill skickade barnpornografi till. Morrill ansågs mentalt kompetent och dömdes till 20 års fängelse, delvis på grund av hans tidigare sexualbrott mot barn.
Fallet har orsakat stora rubriker i mediavärlden:
